Nu grönskar det i Herrängen och Helén arbetar med en förändring av trädgården och föryngring. Ett tidigare körsbärsträd som kämpat i många år fick till slut ge vika för ett nytt träd – rödvinbärsträd (ingen buske). Sedan tidigare har vi tagit bort den andra av två ekar som hindrade många av de andra växterna att komma fram, kanske därför det tidigare körsbärsträdet inte lyckades.
Nu är även ett persikoträd planterat – det kommer bli spännande.
Ett par härliga dagar med härliga barnbarn. De älskar att åka ”tesslan” och göra små utflykter. Vi gjorde idag en picnic till ett ”änge” där vi plockade blommor. En av blommorna är Sankt Pers nycklar som är fridlysta som vi inte plockade. Efter turen med blommor fika åkte vi till havet.
Då är vi här på ”riktigt”. Det är snart ett år sedan vi fick nycklarna (augusti 2023) till vår lägenhet. Detta blev en lite längre helg med lite jobb i lägenheten och lite jobb ”på riktigt”. Den viktiga tiden blev med barnbarnen.
När vi arbetar från lägenheten så är det väldigt bra mat i vår närhet. Bilden ovan kommer från det som heter ”Fiket” och där kan man sitta både ute och inne, äta gott, nyttigt och väldigt onyttigt – för oss var det att ta med mat och äta hemma.
Ett jobb som blev gjort till 50% var att tvätta fönstren. Vi valde att göra enbart utsidan… det räckte för denna gång.
Vi valde att göra lite inköp och för att bryta trenden att alltid åka till Marbella (La Cañada) som vi alltid gjort. Plaza Mayor har en stor del med en outlet vilket är trevligt att gå runt bland.
Helén och Loke fann ganska snabbt en trevlig och rolig lekplats. Det underlättar ett fortsatt shoppande.
En fikastund med glass och naturligtvis Churros med choklad gör vem som helst glad. Loke åt upp allt (några smakade runt bordet).
Bäst ändå att vara åter hemma vid Casa BRISA och bada i poolen.
Vem är coolas i poolen?
På semestrar brukar jag väldigt ofta upptäcka lite för sent att bästa tiden är den vid poolen. Här vid Casa BRISA så är poolen helt fantastisk på alla vis. Under september är den öppen 12-18 som först känns lite för kort men i denna värme och sol är det mer än väl.
Idag kommer vi göra en utflykt (kanske shopping) innan det är dags att njuta av värme och vatten. I poolen är det 32 grader som konstigt nog känns svalkande.
Efter förra årets ”misslyckande” trots att vi var på rätt plats får vi besöka Finca Solmark – en svensk som odlar ekologiska frukter. Vi har handlat från Pelle som skapat denna plats ett flertal gånger. Frukten kommer väl paketerade i lådor och det både ser fint ut och smakar fantastiskt.
När vi kom så välkomnades vi av Pelle och efter en trappa upp till huset så fanns denna fantastiska pool – svenska flaggan över hela bottnen. Bara detta var värt resan men ändå bara början.
Medan vi inväntade några till så fick vi kaffe som Pelles son serverade. Vi fick provsmaka gårdens olika honungssorter och olivolja – allt smakar så gott och det känns som man bara vill sitta kvar och njuta.
Loke trivdes och njöt i den mysiga stolen.
Ett riktigt gammalt olivträd gav skön skugga och fin sittplats. Här knackar de nötter och äter.
Pelle gav oss en rejäl vandring i 32 graders värme bland alla odlingar. Här vid ett avocadoträd som fanns i ett flertal sorter med möjlighet att skörda från oktober till mars.
Pelle med sonen Lucas (pratade spanska och engelska) som servade vårt gäng med allt från kaffe till pepparkakor.
Vyerna var fantastiska och överallt fanns odling av avocado, fikon, oliv och en hel del andra växter.
En höjdpunkt var att äta flera sorter av fikon – direkt från träden. Vilken härlig sötma.
Här ordnade Pelle vatten till oss alla från en alldeles speciellt ordnad ”brunn” – lokalt vatten som fanns i massor. Smakade gott och välbehövligt.
Här var nog det godaste… fikon med smak av krusbär. Men vi hejdade oss så vi inte får problem på hemvägen.
Det största bihotell som jag sett…
Dags att åka hem. Händelserik och informativ – helt klart att ordet ekologisk får mersmak. Vi handlade med oss både honung av olika sorter och olivolja. Minnen och smaksensationer från både fikon, johannesbröd och mycket mycket mer…
Här kommer vi tillbaka – tack Pelle!
Idag blev en blandad vandringsdag där alla fick sin del av utmaning och nöje från början till slut. Vädret verkar hela tiden vara ett steg bättre än prognosen så även denna dag blev det sol. Vi fick en ny guide, Angelo, som är en sann naturmänniska och kunde sina alpblommor.
Vi började dagens vandring med en kort promenad till kabinbanan så vi kommer upp snabbt till fint vandringsområde. Vi gick denna gång åt helt andra hållet för att följa vandringsled 107 | en led som är en gammalt vandringsstråk och är cirka 70 km långt – men vi gick bara en del av den.
Vandringen gick till stor del på ett område med en vegetation som får tankarna till musikalen Sound of Music med dess stora grönområden. Naturligtvis inkluderar både musikal (tror det i alla fall) och detta område en massa kor som betar. Vi gick genom fler av deras betesområden och vid ett tillfälle följde de efter oss i våra fotspår…
Naturligtvis frågade vi om Edelweiss och en del i sällskapet sjöng ett par strofer på sången. Javisst kunde Angelo peka ut växten och berätta om dess speciella karaktär. Säsongen var i stort sätt över för blomman men vi kunde ändå se den.
Väldigt ofta på denna vandring blev det stopp och berättelser, trevligt men också lite långsamt (nåja det blev det annat av lite senare | för en del), samt fikapaus.
Tidigare denna resa har vi berättat om taken som är så speciella. Det är en speciell yrkeskår med mycket bra kunskap som bygger dessa. Stark takbjälklag och fin precision av lagda ”takpannor” i en sorts skiffer – det finns två sorter som tål lite olika. När de läggs så avvägs de mycket noga så ingen knäcks och går sönder då stora mängder snö kommer på.
Här i Italien börjar jag tillämpa regeln att allt är värre, längre, tar mer tid och blir senare än vad som sägs. Inte lätt att veta så här första dagen på vandring. Resultatet är ett rätt trött gäng som nu vid middagen fått motivera fram ett annat upplägg…
Frukosten var bra och likt ett läger fick vi ställa termos för kaffepåfyllning (nåja så var det kanske inte på lägrets tid) och bre mackor att ta med. Vi klädde oss för 14 grader och rätt kylig luft – men sol. Det visade sig efter ett par kilometer att alla lager kläder som vi hade extra fick åka av och vi vandrade i T-shirt, svettigt och varmt blev det ändå – men skönt.
Vi började snart efter vår vandring med en lååång linbana upp till en av topparna (Illaz Perron) som ligger på 2270 höjdmeter – Hovärken på 1125 höjdmeter är då inte så mycket.
Precis nu mitt i vår vandring händer dramatik. David kommer springande och hinner ikapp vår guide som går först (Micke). Vår busschaufför Peter har trampat snett och det verkar gått illa… han fick bra hjälp och kunde bli hämtad av något fordon lite längre ned. Nu får vi hoppas han blir snart bättre – åtminstone tills vi ska åka hem…
Här kanske vandringen tog slut men nu börjar det jobbiga… tempot hem. Ingen linbana utan bara går i rask takt. Vår guide Marie med hunden Pavel (en hund som hon fann vid en soptunna och tog hand om) skyndade på lite väl fort.
Efter en stunds vandring så fick vi välja om bilar skulle hämta oss eller om vi ville gå… här är ett sådant tillfälle som jag så här efteråt önskat att jag åkt bil, men samtidigt nöjd. Men aj vad jag har ont i fötterna. Men det blir att vandra imorgon igen – tror det blir bättre.
En bild säger mer en tusen ord, brukar man säga. Denna söndag räcker inte ens bilder till att beskriva hur fantastiskt vår söndag varit. Vi började med den mest härliga frukost man kan tänka sig… det var tid som saknades annars hade vi suttit kvar där ännu.
Planen var att göra en tur till Montreux som ligger precis bredvid – här börjar det första äventyret med vad vi tycker en alldeles för stor buss och för trånga vägar. Chaufförerna Roger och Peter fixade det utan problem – tur för oss att det var söndag (lugnt och fint). Se nedan en kort film som jag filmade ut genom fönstret på vår ankomst där ni ser Genevesjön och de fina bergen komma fram.
Väl framme i Montreux så blev bussparkeringen lite av ”kliv av här!”. Vi fick några timmar att gå en fin vandring längs strandpromenaden eller rivieran kanske man kan kalla det. Följ med på bilderna som kommer.
Kvällen avslutades med en fyrarätters middag – vi promenerade till middagen men vi fick skjuts hem till hotellet. Det förstår alla som ätit fyra rätter…
Nu är vi iväg på vår resa till Italien där vi en vecka ska vandra, njuta, äta, umgås, bada spa och vara ledig. Det är ett gäng på 30 personer inklusive två bästa chaufförer som till slut kom iväg. Allt började med en resa till Jönköping där vi laddade med en natts sömn för att vara på plats i Nässjö före klockan sex (06.00)! Det var vi – och flera med oss denna tidiga morgon.
Resan har så långt gått genom hela Sverige och färjan från Rødby i Danmark till Tyskland och sedan en hel del köer på vägen.
Efter övernattning i Kassel och lång färd söderut nådde vi så småningom Schweiz. Vi anar Alperna i horisonten.
När vi lämnat Basel, passerat förbi La Gruyère och närmade oss dagens etappmål, fick vi en härlig vy över Genevesjön.
Schweiz ser ut som den lila förpackningen på Milka-choklad! Väldigt spännande att sida vid sida se moderna industribyggnader och lantgårdar med kossor och silos, allt inbäddat i grönska och med blånande toppar i bakgrunden.
Väl framme för vår övernattning i Lausanne efter en hisnande bussmanövrering så var det dags för att checka in. Alla på rad med mask är här väldigt sugna på att få sätta sig till bords med en trerätters middag. Konstverk i bakgrunden och fin armatur.
Hela hotellet är en inspiration från Charlie Chaplin. Filmisk svart-vit känsla på uteplatsen, vilket denna kväll var lite för kylig.
Konstverket i entrén är en installation anspelar på Chaplin-filmen Modern Times. Jag tog en film då rörelsen i denna var fascinerande. Öppnar för association till urverk, nåt med järnvägar och växlar, till Rotary-hjulet, Tekniskt magasin… eller nåt mer?
Jag vet inte om citatet ovan kommer från Charlie Chaplin men vi kan inte avsluta detta inlägg på bättre sätt | ”Life is beatiful”.
Imorgon blir det frukost och en vandring i Montreux innan vi tar sista biten till Italien där vi sedan ska uppleva något helt annat.