Att ha en laddhybrid som vår tidigare bil var inte så revolutionerande utan mer lite nytt och spännande. Det var kul att åka tyst och ta sig en bit utan att tanka… men de längre sträckorna så behövdes bensin. Nu har vi lämnat den tidsåldern och förmodligen kommer vi inte att återgå till att ha en ICE (detta är ett begrepp som finns i elbilsvärlden och står för Internal Combustion Engine – dvs. förbränningsmotor).

Det jag gillar är all teknik, naturligtvis, med appar och styrmedel. Sedan ser jag tydligt hur Tesla har allt större försprång (än så länge) men det blir allt mindre men å andra sidan känns det som att Tesla har en erfarenhet som är svår att hinna ikapp.

Nu när vi åkte mot Skåne så laddade vi fullt (100% av ett 82kWh batteri) och åkte iväg. Redan innan resan vet vi att vi behöver stanna i Ödeshög för att ”tanka” vilket vi gjorde. När Tesla gör beräkning på en resa så är tiden det viktigaste… dvs. vi behöver bara stanna en viss tid för att sedan ladda en sista gång i Markaryd innan vi är framme i Hässleholm. Men inget hindrar oss att stanna längre och ladda på mer batteri. Nu hann vi med att rasta Doris och äta en god lunch med kaffe på maten, ett helt nytt lugn finns i kroppen men samtidigt lite ”laddstress”.

Så här ser en (SUC) Tesla Super Charger anläggning ut… en massa laddstolpar där hittills bara Tesla kan ladda. Man bara backar upp och tar fram sladden och håller mot ”tanklocket” som magiskt öppnar sig själv och bara trycka igång. Bilen ”pratar” själv med laddstolpen och kör igång. Inget att betala utan det sker mot ett konto som man redan har med Tesla.

Det kostar cirka 3kr per kWh (ibland billigare som 1,90kr) vilket ger en rak beräkning att ladda 82kWh kostar 246kr – på den tanken så kommer jag garanterat minst 50 mil vilket ger en milkostnad under 5kr milen… nu har jag räknat högt. Laddar jag hemma och har solpaneler så blir det inte så dyrt.

Nu kostar det inget alls i början då det ”bjuds” på motsvarande 150 mils laddning… tidsbegränsat så det är bara att åka på.

Här står vi utanför Markaryd och skall strax äta en mjukglass och en kopp kaffe. Vill man så kan man sitta kvar och köra kylanläggning samtidigt som man ser en film… allt finns. Det du ser bortom bilen är de vita skåpen där alla elcentraler finns och där brummar det en del… det vi fick lära oss är att det står nummer på en del stolpar, ex. 1A, 1B… 3A…3B vilket innebär att de som har samma nummer delar elnät och total effekt. När man kör en SUC (SUper Charger) så finns det från ca 50kWh till 300kWh medan de vanligaste är cirka 150kWh. Då går det undan att ladda… fortast när batteriet är tomt och lite långsammare på slutet (precis som en mobiltelefon).

När vi kommer in med ett batteri som är 30% kvar (det hände oss i Norrköping på väg hem) så körde vi igång och laddade ensam på en 150kWh stolpe… det tog mindre än 30 minuter så hade vi över 90% och det räckte gott och väl hem. Åter igen fick Doris en promenad och jag kunde svara på ett par epost… så bra!

Jag avslutar med en bild från Gotland där vi parkerat för att kika på lite Raukar. På Gotland finns ingen SUC så där får man samsas med övriga elbilar… vi hade så det räckte men laddade gratis på Lidl som bjöd på en timmes laddning om man handlade… gissa att vi tog god tid på oss att handla, en ny anledning att stressa ner och ta det lugnt. Så detta med en elbil är verkligen grunden för ett nytt beteende och ny kultur. Sedan att bilen i sig är tyst, bra musikanläggning, fullt med finesser och en prestanda som är absolut den bästa jag ägt någon gång… kanske till och med kört.