Morgonpromenad med Doris första morgonen i Lofsdalen. Det har gått ett år sedan förra besöket och jag slås av hur vackert det är här.
Naturen är skön vila för en trött hjärna. Har hört att intryck som vi får från naturen ger energi. Det är så tyst att jag kan höra en avlägsen fjällbäck porla.
Här kommer några ögonblicksbilder och spridda tankar. Håll till godo!
Går längs skidspåret – detta är vad jag ser i riktning mot Hovärken.Detta är vad jag ser i riktning mot Kvarnåsen.
Roligt att plocka hjortron när de är mogna. Vissa lossnar med ett litet plopp, medan bär som detta landar mjukt i handen som en puss.
Doris är en sällskaplig hund. Hon är visserligen nyfiken på omgivningen, fast om jag stannar till uppehåller hon sig gärna i närheten!
Okänd sort, gillar fuktig mark.
Okänd sort, gillar fuktig mark.
Vi som läst Hattstugan känner igen att detta är ängsull.
Härlig promenad genom lammhägn och lövskog till Västerhejde kyrka
Under en av dagarna (23/7) som vi besökte Josefin och Fredrik på Gotland visade Fredrik oss gamla vägen till Västerhejde kyrka. Vi gick genom ett lammhägn, därefter passerade vi en anlagd bevattningsdamm och änget.
Så här säger guteinfo om ängen:
”Många ängen ligger i anslutning till kyrkorna och kallas därför prästängen. Ursprungligen har änget varit bördig lövskog som gallrats för att göra marken odlingsbar. Detta har gjort att riktiga lövskogar nuförtiden är ganska ovanliga.
Änget har gett föda åt både människor och djur, flitigt nyttjats men också noga vårdats. Kvarvarande ängen med hävd sköts än i dag av lokalbefolkningen vid s.k. fagningsdagar, då man samlas för att räfsa löv och kvistar, elda och umgås.”
Kanske får vi höra om att familjen deltar i sådan fagningsdag, vid tillfälle? Denna dag var dock ledorden stillhet och lugn vilket var härligt och gav en fin upplevelse för oss besökare.