Alla inlägg av Helén Windarp

Toppentur

På dagens vandring fanns möjlighet att välja några olika alternativ för den fortsatta vandringen.

Kände mig pigg och rask i benen, så jag hakade på en extra runda runt bergssidorna och upp längs ett vattendrag som börjar i bergen ovanför och sen går ner mot Cheneil och vidare ner i dalen. Det blev en topptur eller kanske snarare en toppentur på drygt 2 300 meters höjd.

Längre in i dalgången visade sig vara några olika öppna ytor, ungefär som platåer på flera olika nivåer. Det är lätt vandring även om vi befinner oss högt och det på sina håll är rejäl stigning eller nedförslut. Det är härligt med bäcken och fina vyer. Denna leden liksom flera andra av de vi gått på, betecknas som svårighetsgrad E, medan om vi skulle gå fortsätta högre upp på topparna är E-EEE. Det är extra avancerad vandring på en smal stig och i ett litet snöre att hålla sig på och med fritt fall åt andra hållet. Där är vi inte än, vår lilla grupp.

Cheneil är en liten by, känd för närheten till Matterhorn och som därmed på 1880-talet erbjöd goda möjligheter att reka och träna bergsklättring. Idag är den mest kända för god grädde, vilket vi fick chansen att njuta av efter vår tur och innan vi började nedstigningen. Det var 600 meters höjdskillnad på kanske åtta kilometers vandring.

Skickar med några bilder.

Visa inlägg

Vattendraget vi följde i riktning mot toppen
Att ta sig vidare upp mellan dessa båda toppar vore avsevärt mycket svårare än vår tur
Fin utsikt mot dalen och den lilla byn Cheneil
Anemoner på hög höjd
Nöjd och glad att få genomföra en sån härlig tur!
Här har vattendraget som vi följde på höjden, letat sig vidare ner i skogen

Hemester

Även vid vanliga dagar hemma finns sådant att fascineras av. Tänkte dela med mig av några nya, skojiga växter i trädgården.

I år har jag satsat på att få till mer grönsaker och blommor än tidigare år. Det finns några intressanta nykomlingar som jag tänkte visa här.

Havtorn – superbäret som kan fungera som ett vitaminpiller.
I år fick vi ett bär! Heja på Svenne och Lotta!
Tomaten Purple Boy. Mognar långsamt!
Jag hoppas de hinner mogna, eftersom det vore spännande att smaka!
Störpurpurböna – spektakulärt när de växer.
Blir gröna vid kokning och smakar som vanliga brytbönor.
Någon slags frukt som Hanna fått tag på frön till. Har glömt namnet…
Den okända växten, växer frodigt med skön, ljusgrön färg på blad och blommor.

Tror att den har både han- och honblommor på samma växt.

Slukhål och nya gardiner

Efter en sommarvecka i Lofsdalen kan vi känna oss nöjda med diverse fixande i och runt stugan.

På uppfarten framför stugan växer gräs, som jag har klippt och lagt ut för att torka i solen. Jag hoppas nu att det får plats i bilen. Kanske finns några kaniner eller marsvin som vill ha hö från Uppvallen?

På samma plats som gräset finns också ett mysko slukhål. Tror att det har något med dränering att göra. Nivån i hålet sjunker cirka en decimeter från en sommar till nästa. Förra året fyllde jag på med grus, medan det i år blev det lite mer rejäl fyllning. Fina stenar som vi plockade med oss från hemlig (!) plats.

Inomhus behövdes gardiner till det tidigare röda sovrummet, som nu är vitt – eller kanske grönt om vi ser till gardinerna. Det är en duk som nog är alldeles för fin att ha liggande i skåpet. Jag vågade mig på en ny användning. Det blev härligt och effektfullt med det fina trycket.

Skickar med några bilder från nya delen av Heléns bäck. Det är på andra sidan vägen, diagonalt till den ursprungliga delen.

Hö till smådjur i Stockholm. Tidigare omtalad trasig lampa syns i bakgrunden.
Slukhål under.
Nya gardiner.
För sovmorgon.
Gissningstävling – vad är detta? Behövde stången som satt här till nya gardinerna.
Doris studerar Heléns bäck. Kan nog bli ett dopp här vid tillfälle!
Heléns bäck i riktning uppåt.
Bäcken i riktning neråt mot korsningen.

Hjortronsäsong

När mognar hjortron? Det kan vara svårt att pricka hjortronsäsongen i fjällen.

Google svarar på frågan När mognar hjortron? så här:

”Hjortronkarten är känsliga för frost, därför kan skörden variera kraftigt från år till år. I fjälltrakten är de första bären mogna från slutet av juli/början av augusti beroende på hur varmt det varit.”

Det är ju retligt att efter en lång resa från Stockholm, vara i fjällen och väl ute i naturen se alla kart som kommer att mogna när vi har rest hem igen.

I år verkar vi ha lyckats pricka in hjortronsäsongen ganska bra! Doris och jag tog en tur med lyckat resultat.

Det verkar som att blommor och kart har klarat sig från frost och att det nu finns mogna hjortron. I synnerhet gäller det i de lågt liggande, skogsnära myrarna och bland buskage intill fjällbäcken. Det tycks vara lite mindre högre upp på fjället.

Kanske har de som planerar in stugföreningens städdag till första lördagen i augusti, även hjortronsäsongen i åtanke. Det är ju roligare att komma om det förutom städning också finns god chans till bär.

Snart mogen.
Skogens guld!
Här verkar de trivas.
Lyckat resultat. Tack skogen!

Här skulle man vara

Morgonpromenad med Doris första morgonen i Lofsdalen. Det har gått ett år sedan förra besöket och jag slås av hur vackert det är här.

Naturen är skön vila för en trött hjärna. Har hört att intryck som vi får från naturen ger energi. Det är så tyst att jag kan höra en avlägsen fjällbäck porla.

Här kommer några ögonblicksbilder och spridda tankar. Håll till godo!

Går längs skidspåret – detta är vad jag ser i riktning mot Hovärken.
Detta är vad jag ser i riktning mot Kvarnåsen.
Roligt att plocka hjortron när de är mogna. Vissa lossnar med ett litet plopp, medan bär som detta landar mjukt i handen som en puss.
Doris är en sällskaplig hund. Hon är visserligen nyfiken på omgivningen, fast om jag stannar till uppehåller hon sig gärna i närheten!
Okänd sort, gillar fuktig mark.
Okänd sort, gillar fuktig mark.
Vi som läst Hattstugan känner igen att detta är ängsull.

Till Västerhejde kyrka

Härlig promenad genom lammhägn och lövskog till Västerhejde kyrka

Under en av dagarna (23/7) som vi besökte Josefin och Fredrik på Gotland visade Fredrik oss gamla vägen till Västerhejde kyrka. Vi gick genom ett lammhägn, därefter passerade vi en anlagd bevattningsdamm och änget.

Så här säger guteinfo om ängen:

”Många ängen ligger i anslutning till kyrkorna och kallas därför prästängen. Ursprungligen har änget varit bördig lövskog som gallrats för att göra marken odlingsbar. Detta har gjort att riktiga lövskogar nuförtiden är ganska ovanliga.

Änget har gett föda åt både människor och djur, flitigt nyttjats men också noga vårdats. Kvarvarande ängen med hävd sköts än i dag av lokalbefolkningen vid s.k. fagningsdagar, då man samlas för att räfsa löv och kvistar, elda och umgås.”

Kanske får vi höra om att familjen deltar i sådan fagningsdag, vid tillfälle? Denna dag var dock ledorden stillhet och lugn vilket var härligt och gav en fin upplevelse för oss besökare.