Dagen började med en strålande vacker vy över havet och solen som just gått upp.
Sista dagen på en härlig resa!
Jag har hunnit med det mesta som jag önskat och tänkt på i förväg – vara vid poolen, åka till Finca Solmark, shoppa, äta glass och gå på kafé. Idag prickade jag in ytterligare en sak jag önskat, sitta på kafé och lyssna på när andra pratar spanska. // Helén
Dagens planering blev att några åkte till shopping center medan querido nieto (mer förklaring nedan) Loke och jag tog en promenad till Benalmádena Pueblo. En trevlig tur!
Det var skönt, avslappad morgonkänsla i staden. Vi promenerade med sikte inställt på fontänen, där fisken skulle bada, och sedan till lekparken.
När fontänen var avklarat, stannade vi vid ett kafé med det passande namnet Querida nieta (som betyder kära barnbarn). De hade ekologiskt och veganskt för den som så önskar. Vi beställde – på spanska! – färskpressad apelsinjuice, cheese cake med goda röda bär och en kaffe till mormor.
Efter fika, fortsatte vi promenaden förbi tulpan-trädet och sedan vidare mot lekparken. Loke träffade på några barn som pratade engelska, vilket gjorde honom lite konfunderad.
Det är många backar i Spanien! Det fick vi känna på när vi promenerade hemåt. Fin utsikt över havet och på sista bilden även ett flygplan.
Vi valde att göra lite inköp och för att bryta trenden att alltid åka till Marbella (La Cañada) som vi alltid gjort. Plaza Mayor har en stor del med en outlet vilket är trevligt att gå runt bland.
Helén och Loke fann ganska snabbt en trevlig och rolig lekplats. Det underlättar ett fortsatt shoppande.
En fikastund med glass och naturligtvis Churros med choklad gör vem som helst glad. Loke åt upp allt (några smakade runt bordet).
Bäst ändå att vara åter hemma vid Casa BRISA och bada i poolen.
Vem är coolas i poolen?
Efter förra årets ”misslyckande” trots att vi var på rätt plats får vi besöka Finca Solmark – en svensk som odlar ekologiska frukter. Vi har handlat från Pelle som skapat denna plats ett flertal gånger. Frukten kommer väl paketerade i lådor och det både ser fint ut och smakar fantastiskt.
När vi kom så välkomnades vi av Pelle och efter en trappa upp till huset så fanns denna fantastiska pool – svenska flaggan över hela bottnen. Bara detta var värt resan men ändå bara början.
Medan vi inväntade några till så fick vi kaffe som Pelles son serverade. Vi fick provsmaka gårdens olika honungssorter och olivolja – allt smakar så gott och det känns som man bara vill sitta kvar och njuta.
Loke trivdes och njöt i den mysiga stolen.
Ett riktigt gammalt olivträd gav skön skugga och fin sittplats. Här knackar de nötter och äter.
Pelle gav oss en rejäl vandring i 32 graders värme bland alla odlingar. Här vid ett avocadoträd som fanns i ett flertal sorter med möjlighet att skörda från oktober till mars.
Pelle med sonen Lucas (pratade spanska och engelska) som servade vårt gäng med allt från kaffe till pepparkakor.
Vyerna var fantastiska och överallt fanns odling av avocado, fikon, oliv och en hel del andra växter.
En höjdpunkt var att äta flera sorter av fikon – direkt från träden. Vilken härlig sötma.
Här ordnade Pelle vatten till oss alla från en alldeles speciellt ordnad ”brunn” – lokalt vatten som fanns i massor. Smakade gott och välbehövligt.
Här var nog det godaste… fikon med smak av krusbär. Men vi hejdade oss så vi inte får problem på hemvägen.
Det största bihotell som jag sett…
Dags att åka hem. Händelserik och informativ – helt klart att ordet ekologisk får mersmak. Vi handlade med oss både honung av olika sorter och olivolja. Minnen och smaksensationer från både fikon, johannesbröd och mycket mycket mer…
Här kommer vi tillbaka – tack Pelle!
Åter igen en dag med finare väder än prognosen. Vi fick äntligen se toppen av Matterhorn och äta italiensk glass.
Dagens vandring inleddes med en ganska svettig tur upp längs bergssidan mittemot vårt hotell. På cirka 1700-1800 meters höjd finns en slags promenadväg, här och var som en balkong och med några tunnlar. Dit skulle vi! Först dock elva-kaffe vilket passande nog sammanföll med utsikt mot Matterhorn och att den lilla molntussen som brukar ligga där försvann! Fri sikt till toppen. Det blev många foton!
Vandringen fortsatte mot ett fikaställe med ganska behaglig vandring. Vi var några stycken som valde att på eftermiddagen fortsätta i lojt tempo. Vi vandrade i eget tempo och kunde verkligen njuta av den fina miljön längs den porlande bäcken med skog och öppna gröna fält i solsken, blommor och de mäktiga bergen runtom.
Det var behaglig temperatur, skön vind och trevligt sällskap. Väldigt avkopplande och trevlig! Den fina turen avslutades vid ett glasställe, där vi fick avnjuta glass på VIP-platser med härlig utsikt. Ännu en dag med sköna upplevelser!
Avslutar med en bild från nybygge som pågår i närheten av vårt hotell och liftstationen. Därefter blev det italiensk glass i byn.
På dagens vandring fanns möjlighet att välja några olika alternativ för den fortsatta vandringen.
Kände mig pigg och rask i benen, så jag hakade på en extra runda runt bergssidorna och upp längs ett vattendrag som börjar i bergen ovanför och sen går ner mot Cheneil och vidare ner i dalen. Det blev en topptur eller kanske snarare en toppentur på drygt 2 300 meters höjd.
Längre in i dalgången visade sig vara några olika öppna ytor, ungefär som platåer på flera olika nivåer. Det är lätt vandring även om vi befinner oss högt och det på sina håll är rejäl stigning eller nedförslut. Det är härligt med bäcken och fina vyer. Denna leden liksom flera andra av de vi gått på, betecknas som svårighetsgrad E, medan om vi skulle gå fortsätta högre upp på topparna är E-EEE. Det är extra avancerad vandring på en smal stig och i ett litet snöre att hålla sig på och med fritt fall åt andra hållet. Där är vi inte än, vår lilla grupp.
Cheneil är en liten by, känd för närheten till Matterhorn och som därmed på 1880-talet erbjöd goda möjligheter att reka och träna bergsklättring. Idag är den mest kända för god grädde, vilket vi fick chansen att njuta av efter vår tur och innan vi började nedstigningen. Det var 600 meters höjdskillnad på kanske åtta kilometers vandring.
Skickar med några bilder.
Idag blev en blandad vandringsdag där alla fick sin del av utmaning och nöje från början till slut. Vädret verkar hela tiden vara ett steg bättre än prognosen så även denna dag blev det sol. Vi fick en ny guide, Angelo, som är en sann naturmänniska och kunde sina alpblommor.
Vi började dagens vandring med en kort promenad till kabinbanan så vi kommer upp snabbt till fint vandringsområde. Vi gick denna gång åt helt andra hållet för att följa vandringsled 107 | en led som är en gammalt vandringsstråk och är cirka 70 km långt – men vi gick bara en del av den.
Vandringen gick till stor del på ett område med en vegetation som får tankarna till musikalen Sound of Music med dess stora grönområden. Naturligtvis inkluderar både musikal (tror det i alla fall) och detta område en massa kor som betar. Vi gick genom fler av deras betesområden och vid ett tillfälle följde de efter oss i våra fotspår…
Naturligtvis frågade vi om Edelweiss och en del i sällskapet sjöng ett par strofer på sången. Javisst kunde Angelo peka ut växten och berätta om dess speciella karaktär. Säsongen var i stort sätt över för blomman men vi kunde ändå se den.
Väldigt ofta på denna vandring blev det stopp och berättelser, trevligt men också lite långsamt (nåja det blev det annat av lite senare | för en del), samt fikapaus.
Tidigare denna resa har vi berättat om taken som är så speciella. Det är en speciell yrkeskår med mycket bra kunskap som bygger dessa. Stark takbjälklag och fin precision av lagda ”takpannor” i en sorts skiffer – det finns två sorter som tål lite olika. När de läggs så avvägs de mycket noga så ingen knäcks och går sönder då stora mängder snö kommer på.
Här i Italien börjar jag tillämpa regeln att allt är värre, längre, tar mer tid och blir senare än vad som sägs. Inte lätt att veta så här första dagen på vandring. Resultatet är ett rätt trött gäng som nu vid middagen fått motivera fram ett annat upplägg…
Frukosten var bra och likt ett läger fick vi ställa termos för kaffepåfyllning (nåja så var det kanske inte på lägrets tid) och bre mackor att ta med. Vi klädde oss för 14 grader och rätt kylig luft – men sol. Det visade sig efter ett par kilometer att alla lager kläder som vi hade extra fick åka av och vi vandrade i T-shirt, svettigt och varmt blev det ändå – men skönt.
Vi började snart efter vår vandring med en lååång linbana upp till en av topparna (Illaz Perron) som ligger på 2270 höjdmeter – Hovärken på 1125 höjdmeter är då inte så mycket.
Precis nu mitt i vår vandring händer dramatik. David kommer springande och hinner ikapp vår guide som går först (Micke). Vår busschaufför Peter har trampat snett och det verkar gått illa… han fick bra hjälp och kunde bli hämtad av något fordon lite längre ned. Nu får vi hoppas han blir snart bättre – åtminstone tills vi ska åka hem…
Här kanske vandringen tog slut men nu börjar det jobbiga… tempot hem. Ingen linbana utan bara går i rask takt. Vår guide Marie med hunden Pavel (en hund som hon fann vid en soptunna och tog hand om) skyndade på lite väl fort.
Efter en stunds vandring så fick vi välja om bilar skulle hämta oss eller om vi ville gå… här är ett sådant tillfälle som jag så här efteråt önskat att jag åkt bil, men samtidigt nöjd. Men aj vad jag har ont i fötterna. Men det blir att vandra imorgon igen – tror det blir bättre.
Nu är vi iväg på vår resa till Italien där vi en vecka ska vandra, njuta, äta, umgås, bada spa och vara ledig. Det är ett gäng på 30 personer inklusive två bästa chaufförer som till slut kom iväg. Allt började med en resa till Jönköping där vi laddade med en natts sömn för att vara på plats i Nässjö före klockan sex (06.00)! Det var vi – och flera med oss denna tidiga morgon.
Resan har så långt gått genom hela Sverige och färjan från Rødby i Danmark till Tyskland och sedan en hel del köer på vägen.
Efter övernattning i Kassel och lång färd söderut nådde vi så småningom Schweiz. Vi anar Alperna i horisonten.
När vi lämnat Basel, passerat förbi La Gruyère och närmade oss dagens etappmål, fick vi en härlig vy över Genevesjön.
Schweiz ser ut som den lila förpackningen på Milka-choklad! Väldigt spännande att sida vid sida se moderna industribyggnader och lantgårdar med kossor och silos, allt inbäddat i grönska och med blånande toppar i bakgrunden.
Väl framme för vår övernattning i Lausanne efter en hisnande bussmanövrering så var det dags för att checka in. Alla på rad med mask är här väldigt sugna på att få sätta sig till bords med en trerätters middag. Konstverk i bakgrunden och fin armatur.
Hela hotellet är en inspiration från Charlie Chaplin. Filmisk svart-vit känsla på uteplatsen, vilket denna kväll var lite för kylig.
Konstverket i entrén är en installation anspelar på Chaplin-filmen Modern Times. Jag tog en film då rörelsen i denna var fascinerande. Öppnar för association till urverk, nåt med järnvägar och växlar, till Rotary-hjulet, Tekniskt magasin… eller nåt mer?
Jag vet inte om citatet ovan kommer från Charlie Chaplin men vi kan inte avsluta detta inlägg på bättre sätt | ”Life is beatiful”.
Imorgon blir det frukost och en vandring i Montreux innan vi tar sista biten till Italien där vi sedan ska uppleva något helt annat.
Att ha en laddhybrid som vår tidigare bil var inte så revolutionerande utan mer lite nytt och spännande. Det var kul att åka tyst och ta sig en bit utan att tanka… men de längre sträckorna så behövdes bensin. Nu har vi lämnat den tidsåldern och förmodligen kommer vi inte att återgå till att ha en ICE (detta är ett begrepp som finns i elbilsvärlden och står för Internal Combustion Engine – dvs. förbränningsmotor).
Det jag gillar är all teknik, naturligtvis, med appar och styrmedel. Sedan ser jag tydligt hur Tesla har allt större försprång (än så länge) men det blir allt mindre men å andra sidan känns det som att Tesla har en erfarenhet som är svår att hinna ikapp.
Nu när vi åkte mot Skåne så laddade vi fullt (100% av ett 82kWh batteri) och åkte iväg. Redan innan resan vet vi att vi behöver stanna i Ödeshög för att ”tanka” vilket vi gjorde. När Tesla gör beräkning på en resa så är tiden det viktigaste… dvs. vi behöver bara stanna en viss tid för att sedan ladda en sista gång i Markaryd innan vi är framme i Hässleholm. Men inget hindrar oss att stanna längre och ladda på mer batteri. Nu hann vi med att rasta Doris och äta en god lunch med kaffe på maten, ett helt nytt lugn finns i kroppen men samtidigt lite ”laddstress”.
Så här ser en (SUC) Tesla Super Charger anläggning ut… en massa laddstolpar där hittills bara Tesla kan ladda. Man bara backar upp och tar fram sladden och håller mot ”tanklocket” som magiskt öppnar sig själv och bara trycka igång. Bilen ”pratar” själv med laddstolpen och kör igång. Inget att betala utan det sker mot ett konto som man redan har med Tesla.
Det kostar cirka 3kr per kWh (ibland billigare som 1,90kr) vilket ger en rak beräkning att ladda 82kWh kostar 246kr – på den tanken så kommer jag garanterat minst 50 mil vilket ger en milkostnad under 5kr milen… nu har jag räknat högt. Laddar jag hemma och har solpaneler så blir det inte så dyrt.
Nu kostar det inget alls i början då det ”bjuds” på motsvarande 150 mils laddning… tidsbegränsat så det är bara att åka på.
Här står vi utanför Markaryd och skall strax äta en mjukglass och en kopp kaffe. Vill man så kan man sitta kvar och köra kylanläggning samtidigt som man ser en film… allt finns. Det du ser bortom bilen är de vita skåpen där alla elcentraler finns och där brummar det en del… det vi fick lära oss är att det står nummer på en del stolpar, ex. 1A, 1B… 3A…3B vilket innebär att de som har samma nummer delar elnät och total effekt. När man kör en SUC (SUper Charger) så finns det från ca 50kWh till 300kWh medan de vanligaste är cirka 150kWh. Då går det undan att ladda… fortast när batteriet är tomt och lite långsammare på slutet (precis som en mobiltelefon).
När vi kommer in med ett batteri som är 30% kvar (det hände oss i Norrköping på väg hem) så körde vi igång och laddade ensam på en 150kWh stolpe… det tog mindre än 30 minuter så hade vi över 90% och det räckte gott och väl hem. Åter igen fick Doris en promenad och jag kunde svara på ett par epost… så bra!
Jag avslutar med en bild från Gotland där vi parkerat för att kika på lite Raukar. På Gotland finns ingen SUC så där får man samsas med övriga elbilar… vi hade så det räckte men laddade gratis på Lidl som bjöd på en timmes laddning om man handlade… gissa att vi tog god tid på oss att handla, en ny anledning att stressa ner och ta det lugnt. Så detta med en elbil är verkligen grunden för ett nytt beteende och ny kultur. Sedan att bilen i sig är tyst, bra musikanläggning, fullt med finesser och en prestanda som är absolut den bästa jag ägt någon gång… kanske till och med kört.